Sammanfattning av resan Skanderna 2011 via Vita Bandet

Det bästa med den här långa skidresan och som jag värdesätter högst:
- Vara med hundarna i deras rätta miljö en längre tid,alla personliga möten med nya människor man mött och de små puzzelbitar som fallit på plats inom mig.
-Att det regnat,snöat, varit  snöstorm,blött och kallt är saker som ingår,som alltid när man gör något så är det när man har som roligast eller vidrigast som blir minnesvärt i slutändan.
Snöstormar och dåligt väder är inget man strävar efter att få vara i,men när man är i det och känner sig trygg med utrustning och kläder och kommer ur det bildar det med allt annat man upplever en helhet man inte vill vara utan heller.

Att ha ca 30 mil mellan mat&foder depåerna ger en frihet som är viktig att ha när man rör sig i fjällen,hundarna fick mer att dra på men i gengäld kan man styra sina vägval på turen mer flexibelt utifrån vädret.
Min mat hade jag iförväg packat i lådor inför resan,så de skickades med posten till de platser jag i förväg hade gjort upp om att hämta paketen på,vart efter vi tog oss framåt.
Hundfoder beställde jag via foderbilen.se till samma platser,vilket varit väldigt smidigt och leveranssäkert.
Utrustning och kläder jag använt har fungerat och hållit bra hela resan.

 

Reflektioner efter resan

Att se tillbaka på resan vi genomfört och återuppleva kylan,värmen och glädjen när jag tittar på bilderna jag tagit,kan inte förmedlas utan måste upplevas.
Jag tänker på den stunden innan vi på tillbaka  vägen till Abisko fjällstation ,stannar till vid stranden av Torneträsk och jag går fram till hundarna och kramar om dem med tårfyllda ögon och ser i deras ögon att de på något vis förstår att människan med tårar i ögonen framför dem tycker att de har presterat något som betyder väldigt mycket för honom...
Vi startade ihop och fullföljde färden  tillsammans,allt annat hade varit ett misslyckande...
att ha avbrutit resan för att någon eller några hundar blivit skadade hade jag inte sett som ett misslyckande utan som en erfarenhet.
Man ska inte förmännskliga djur,men jag kan ofta känna att vi har mer att lära oss av djuren än de har av oss..
Den enkelhet,uppriktighet,ärlighet,glädje och värme som de uppvisar och stora vilja till arbete oavsett väder och underlag året runt  är beundransvärd.
Att se den stolthet en draghund visar över sin plats i teamet och se den missnöjdsamhet den visar när den berövas sin plats på grund av tex.trötthet,skada mm och placeras på släden för vila väcker starka känslor,att hunden sen inte har förmågan att jobba vidare för tillfället spelar ingen roll för dem....man lämnar inte sin plats i teamet frivilligt,det visar  den stora tillhörighetskänsla dessa flockdjur har och man som flockledare måste kunna hantera.

Siberian huskyn är för mig en hund som likt katten lever med dig och inte för dig.

När man är ute på fjället eller i naturen i övrigt är alla jämnlika,naturen behandlar oss alla lika,det är inte vad vi säger utan vad vi gör som avgör hur vi klarar oss...Vinden,snön,kylan och värmen bryr inte sig om någon ekonomisk ställning,bakgrund eller vad vi i övrigt står för.

Ett särskilt tack  till dig Camilla:
Jag är väldigt tacksam för att du är den du är och för allt du står för och allt mer jobb som du löst under alla veckor jag varit borta,ibland är jag övertygad om att jag har det bättre än jag förtjänar med dig Camilla,du är guld.

Tack till Anders och Agneta på Kennel Vänervind för lånet av Lea under så många veckor,Hon har gått som ensam ledarhund 140 av 180 mil  utan skador i ur och skur och med sin mjuka behagliga framtoning varit väldigt uppskattad av mina fyra hanhundar.
- det var riktigt ledsamt att lämna tillbaka henne.
1

23 April Hemfärd från Abisko

Ett stort och hjärtligt tack till min far och farbror  Sven-Erik,som tog sig tiden och lusten att komma upp och hämta mig och hundarna i Abisko.